Dag 8: Viana – Ventosa, 30,5 km

Onsdag 27/4

Inatt var första natten det var ok temperatur på härbärget och jag sov utan dunjackan. Däremot var det en snarksymfoni som jag sent ska glömma 😣 Värst var en stor amerikanare som snarkade så sängarna skakade. Hade köpt nya öronproppar för att prova om en annan modell var bra, men de var helt värdelösa. Hade lika gärna kunnat ha bomullstussar i öronen, hade varit lika effektivt. Till slut grävde jag fram de gamla och då blev det lite bättre.

En rolig historia inträffade på härbärget: Bosse, som pratar med alla 😊, stod i kön till den enda herrtoaletten. Han började prata med en herre, men denne pratade bara franska så Bosse svarade på spanska ”no entiendo- jag förstår inte” men på franska liknar det ”jag hör inte” så mannen pratade högre och högre och trodde väl att Bosse var hörselskadad. Bosse fattade inte varför mannen skrek och fortsatte med no entiendo, vilket inte gjorde det bättre. Som vi skrattade när jag berättade vad de förmodligen trodde han sagt. Om han möter honom igen kommer det nog att skrikas igen 😂😂😂😂

Vädret på morgonen var mycket mildare än det varit hittills och jag skippade jackan. Första biten nedför berget från Viana var inte kul för knäna även om de var bättre än igår. Men sen blev det plattare och det var så skönt. Det kändes konstigt tomt att vandra utan Andres, men vi tre tappra återstående hade ändå trevligt.

Det var långt till första stoppet, 7 km, så vi var väldigt hungriga när vi vandrade in i Logrono för vår andra ”riktiga” frukost. Jag bad om en grande bit tortilla patata och när killen på caféet skulle skära upp en bit flyttade jag hans hand så den blev ännu större (tortillan, inte handen 😀) När jag gick ut sa han till Bosse att såna som jag kunde de ju inte ha där för då kursade de väl 😀 Karin och Bosse var förvånade att jag fick ner hela, men det var inga problem.

Logrono verkade vara en trist, ocharmig stad och vi var glada att vi stannat i mysiga Viana istället. Vägen in och ut var speciellt tråkiga, och vi var glada när vi kommit ut på landet igen.

Träffade nya pilgrimer i Logrono, men de var trots den lätta packningen så långsamma att vi gick ifrån dem 😄

Pilarna i Logrono var lite spöklika 

Lämnade förresten distriktet Navarra idag och gick in i Rioja. Ser fram emot mycket gott vin här 😋 Landskapet bestod passande mest av vinodlingar.

Det var varmt och vi peppade oss med att sjunga lite Cornelis-sånger ett tag. När närmade oss Navarette hade Bosse och Karin bestämt sig för att stanna där för de var trötta. Jag insåg att jag skulle behöva ta farväl av de sista i min caminofamilj och gå vidare ensam för jag ville gå till Ventosa till härbärget jag läst mycket positivt om. Det kändes allt lite deppigt 🙁 Bosse var snäll och hjälpte mig att ringa härbärget och boka en säng. Det kändes tryggt att veta att jag hade en plats, och inte behövde vandra vidare i värmen till nästa ställe. Vi tog en fika tillsammans och tog sedan farväl. Hoppas vi ses igen längs vägen för de var verkligen himla trevliga och roliga.

Bredvid oss på fiket satt några irländska damer i svårdefinierad ålder. Den ena var mejkad och drack en juice med MYCKET gin i… De andra drack vin. Blev rätt förvånad när de sa att de också skulle vidare till Ventosa, men de hade åtminstone skickat ryggsäckarna med taxi.

Hejdå 😢

Det blev 8 mycket varma och ensamma km och jag gick och tyckte lite synd om mig själv.

Vid ett vägskäl visste jag inte riktigt om jag var på rätt väg och det blev lite jobbigt. Då dök det bara upp en irländsk pilgrim ur tomma intet och kunde bekräfta att det var rätt. Oj va skönt! Han hade börjat sin pilgrimsvandring samma dag i Logrono så hans pigga ben gick snart ifrån mig.

Detta tyska ekipage piggade också upp mig lite. 

Kämpade mig vidare på trötta och varma fötter och kom till slut fram till skylten där man skulle svänga av mot Ventosa. Såg snart byn framför mig, men det kändes som om någon låg och drog den i ett snöre bakåt hela tiden, som när man leker med en katt.

Ventosa, byn som flyttade på sig…

Till slut stapplade jag i alla fall upp mot härbärget och blev mött utanför av ett par som välkomnade mig in. Farbrorn hjälpte mig av med ryggsäcken och damen kom med en mugg vatten. 😊

Äntligen framme! 

Det var sååå skönt att ta en varm dusch och sen slänga in en massa kläder i maskinen. Efter ett tag dök irländskorna upp, svettiga och helt slut. De blev lite förvånade när jag redan hade duschat och höll på att tvätta, men så var ju jag nykter 😄

Härbärget var supermysigt och fräscht men jag saknade min ”familj” 😕 Mötte några finskor jag kände igen och då kändes det lite bättre. Förhoppningsvis träffar jag fler kändisar imorgon då jag är lite mer ifatt igen när det gäller etapperna i guideboken som de flesta verkar följa. Men jag stannar gärna på andra ställen, Viana var tex väldigt fint, till skillnad från Logrono som var den dagens etappmål i guideboken. Och idag har jag tagit en liten ”detour” som de flesta inte gör och detta härbärge är ju en riktig pärla. Guidebokens stopp är i nästa stad som är betydligt större än den här lilla byn.

Sitter nu i en trappa på den mysiga innergården och väntar på att tumlaren ska bli klar. De flesta andra har tvättat för hand och hängt upp, men jag betalar hellre som jag skrivit förr. Idag blev det lite dyrare än vanligt eftersom jag tvättar själv, men det är det värt.

När tvätten är torr ska jag ge mig ut i den pyttelilla byn och äta lite och sen blir det tidigt isäng. Ska försöka komma iväg tidigt imorgon så kanske jag kommer ifatt nån kändis längs vägen 😊 Vill inte komma fram kl 16 imorgon och jag vill inte gå nästan 3 mil heller. Och jag saknade pilgrimer längs vägen, normalt går man om och blir omgången och hejar hela tiden men idag var det väldigt lite folk på vägen. Vi kom inte iväg förrän 7.40 och då hade de flesta gått och dessutom var där inte så många i vår lilla by som i nästa stad där de flesta nog stannade.