Fredag 29/4Tog det lite lugnare på morgonen än igår. Lämnade det enorma nya, men ganska ocharmiga härbärget och gick iväg ut ur stan i lugn takt. Det var en kall och klar morgon så jag fick ha på mig regnjackan den första milen. Det är så trevligt att se kända ansikten igen och några undrade var jag hade hållit hus de senaste dagarna 😊.
Vilken skillnad det var på vandringen idag mot igår! Vi stannade ofta och njöt av omgivningarna, fikade eller bara tog av ryggsäckarna och vilade.
Här lämnar vi Rioja-distriktet
Vilopaus i solen i en by som jag glömt namnet på…
Men de sista 5 km var ändå jobbiga. Det var varmt nu och vi ville bara komma fram. Rätt som det var kom det en minibuss körande med en man i som delade ut kallt vatten. Så gott! Han gjorde reklam för sitt härbärge och det var synd att vi inte gick dit för vi tog bara det första vi kom till och det var ännu ett stort ställe där det var många sängar i ett rum. Men där var trevliga små ”sitthörnor” i lä då man kunde njuta av solen, fräscht tvättutrymme med många maskiner och en pool! Den sista kommer jag dock inte att utnyttja, brrr. Vinden är fortfarande kall, men jag är glad att jag inte vandrar på sommaren för de senaste dagarna har det varit varmt och svettigt att gå. Mötte en ung tyska idag som hade 14-15 kg packning!!! Hon var på sin tredje dag, hade fått blåsor och släpade sig fram med sin rygga som hängde konstigt bakåt. Men hon ville inte ha hjälp att rätta till den för hon föredrog att ha den så 🙄 Det såg ut som hon behövde gå framåtlutad för att inte tippa bakåt..
När vi äntligen närmade oss Belorado skulle Andres kolla härbärgen på sin mobil men då fick den spel och låste sig så han kom inte in. Han satt i en timme sen och lyckades inte komma in. Då inser man hur beroende man är av mobilen nuförtiden… Han tog bussen tillbaka till Santo Domingo till härbärget för att gå ut på wi-fi där som hans telefon ”kom ihåg”. Fick precis ett glädjestrålande sms att nu funkar det igen. Bussresan tog förresten en kvart, ha ha.
Senare
Nu har vi varit nere i den mysiga lilla byn och handlat och firat med glass att Andres är tillbaka i cyberspace 😀
Det är så konstigt att gå omkring på gator och torg i en by i ett främmande land och heja på alla. Det gör man inte precis hemma där man har bott i en herrans massa år… Det här härbärget har ett roligt litet ”tåg” som gör en tur runt byn, och när vi satt och åt glass på trappan till kyrkan kom tåget körande förbi och alla passagerarna började hojta och vinka till oss, ha ha 😄😄
När vi gick tillbaka till härbärget hamnade vi på en liten sidogata och Andres stannade nästan i förbifarten vid en platta med fot- och handavtryck. Döm om vår förvåning när det visade sig vara Martin Sheens!! 😮😮 (alla som sett The Way förstår varför de var där) Där var andra avtryck längs den lilla oansenliga vägen men vi kände inte igen namnen. Tänk att han råkade stanna just vid det avtrycket! Annars hade vi bara tittat på ett och sen gått förbi de andra. Försökte fota skylten som berättade vad avtrycken symboliserade, men jag vet inte om det går att läsa här. (Det var svårt nog på riktigt.) Det är så synd och konstigt att caminon inte går förbi den gatan, nu råkade vi bara hamna där.
Ikväll blir det hemlagat för första gången, vi vill inte ha pilgrimsmeny. Inget avancerat precis, potatis (INTE de evinnerliga pommes fritesarna), glutenfria 😀 köttbullar på burk och lite grönsaker för en gångs skull.
Ingen gourmetmiddag, men godare än en del pilgrimsmiddagar vi ätit. Och mycket billigare, ca €1 per person.
Utsikt från köket
Alltid lika roligt att läsa din blogg
Måste vara en härlig gemenskap mellan all pilgrimmarna