Dag 18: Villalcazar de Sirga – Terradillos de los Templarios, 32,5 km

Lördag 7/5

Halvvägs till Santiago!!!! 

Idag kom jag till byn Terradillos de los Templarios som ligger halvvägs från Saint Jean Pied de Port till Santiago enligt flera guideböcker. Känns mäktigt! 

(Sen vill jag ju gå ytterligare 100km till havet, men det blir ju en senare historia)

Sov som ett barn inatt på mitt hotellrum, underbart! Tyvärr hade inte Bosse mått bra och han hade inte sovit så bra pga det. 

Vädret var perfekt, gråmulet men uppehåll och lagom varmt. Efter 6 km kom vi till Carrion de los Condes men nu mådde inte Bosse alls bra så de bestämde sig för att stanna där. Hade tänkt gå med den till León och sen öka takten så jag hinner till havet, men nu blev det alltså ett tidigare farväl. 😞 De väntade medan jag åt lite och handlade choklad och nötter inför den långa marschen (17 km) till nästa by. Tog sen farväl, vilket som sagt var tidigare än jag önskat. Men jag tror vi kommer att ses i Santiago för de flyger hem bara två dagar innan mig. 

  
Snurrade runt i Carrion innan jag hittade rätt. De hade målat gula pilar till härbärgena som inte ledde till Caminon, grr 😠

  
Hittade ut till slut 

Sen var det bara att ”tugga asfalt” ett bra tag. Väldigt enformig väg och inte blev det bättre av att jag förlorat mitt sällskap 🙁 Efter ett tag blev det i alla fall grusväg, men inte mer variation för det.

Det blev 17 väldigt dryga km till nästa by. Gick i rask takt. Fick som tur var sällskap av en trevlig kanadensisk man en bit, men sen fick han vila och vänta in sin fru som hade kommit långt efter (hon hade sällskap som tur var😊) Ökade farten igen när jag blev ensam och passerade en hel del trötta och haltande pilgrimer. Passerade två äldre spanska män i keps som jag inte vet om de var pilgrimer. De hade ingen packning och såg mer ut att vara på promenad (mitt på mesetan..) När jag gick förbi dem sa den ene i telefon att oj oj, där går en snabb senora. Vände mig om och skrattade och då sa han oj oj, hon förstod vad jag sa 😄. Var bara tvungen att stanna och be dem ta ett kort på mig. Det höll på att bli en selfie på en av dem istället 😄Synd att det inte blev det för de var så söta. 

  
Oj en backe! Äntligen händer det något! Joho!   

 Till slut skymtade jag ett torn långt framme och bad till högre makter att det skulle vara byn Calzadilla de la Cueza. Och efter ytterligare lååång stund såg man taken på byn bakom en kulle, hurra! 

  
Är det inte ett tak? Jipee!

Gick på trötta ben till caféet som låg strategiskt i början av byn. 

  
Äntligen!

Här satt redan flera pelegrinos och jag såg faktiskt några jag kände igen, vilket inte är lika vanligt längre tyvärr. Bland annat brasilianska Leila från dag ett (som vi mött uppe i lilla huset uppe på berget första dagen och sen ett par gånger sen dess). Hon har problem med fötterna och har fått åka buss flera sträckor. Hennes pojkvän Leo har vi också träffat ett par gånger men tydligen går de inte tillsammans längre… Hon hade slagit sig ihop med andra brasilianare istället. Det finns av nån anledning många sådana på Caminon. Pratade lite med en norrman som var på som femte Camino! Han gav mig lite tips om fotvård, bl.a. skulle man absolut inte använda compeed. Efter en välbehövlig fika + luftning av fötter och omplåstring med compeed på ny blåsa (mitt framför norrmannen, lite pinsamt) var det dags att gå vidare. Lyckades ta mig förbi det högljudda brasilianska gänget, vilket var en väldig tur skulle det visa sig sen. Hade tappat mina urrivna sidor från guideboken, vilket var retligt, men det var väl ändå inte mycket att läsa om den här sträckan. 

Hade först tänkt stanna i Ledigos, men tyckte det kändes ok då jag bestämde mig för att gå ytterligare 3 km till nästa ställe om det kändes ok när jag kom till Ledigos. Vill ha kort sträcka att gå till León om ett par dagar så jag kommer dit vid lunch. 

Efter 6 km kom jag till Ledigos som såg urtrist ut. Det var lite förvirrat med pilarna så jag frågade en man som jag hade passerat tidtagare. Han var fransman och blev glad när jag pratade franska eftersom han inte kunde nåt annat språk. Jag saktade ner lite och vi gick tillsammans till Terradillos de los Templarios där vi båda tänkte stanna.  

Första härbärget hade en skylt ”fullt” så vi fortsatte in i lilla byn till det enda andra härbärget. Jag kom in först och de hade en säng kvar! Var supertrött och kände att jag nog fått en blåsa till på andra hälen så jag ville INTE vara snäll och ge fransmannen sängen. Vi hade gått lika långt men han tyckte nog jag skulle gå vidare för han var ju så gammal, vilket han försökte säga till värdinnan på franska. Ända tills nu hade han pratat om hur han hade vandrat hela vägen från le Puy i Frankrike och hur han skulle fortsätta vidare efter Santiago. Men nu blev han plötsligt både halt och lytt och jättegammal 😕 Han blev nästan lite otrevlig mot hospitalieran som inte förstod hans franska haranger. Men jag hjälpte honom att boka en säng i nästa by 3 km bort och det blev han tacksam över. Och han sa nåt om att vi kanske skulle ses imorgon så han var väl inte alltför sur. 

Rummet jag ska sova i är INTE roligt. Trångt och fullt av gubbar. Ingenstans att lägga mina grejer. Sängen är inte heller kul, ovansäng utan kanter. Får ligga stilla inatt… Men familjen(?) som har stället är supergulliga allihopa. Annat än ”familjen Addams” för några dagar sen. Frågade en av dem om det fanns nånstans att köpa compeed för mina är slut. Då fick jag ett paket gratis av henne för det fanns ingenstans och imorgon är det söndag och allt är stängt. Så snällt. 

Duschade snabbt i de lite sunkiga duscharna (gemensamma för båda könen och ingenstans att lägga kläder utom golvet 😕) Gav min tvätt till en annan trevlig senora och satt sen resten av kvällen och läste guideböcker och planerade etapperna till León (och skrev på denna text 😊) Det anlände pilgrimer hela tiden som fick fortsätta, antingen till fots eller med taxi. Bad den snälla kvinnan att hjälpa mig boka plats till imorgon så nu är det fixat, så skönt! Det är ett mindre härbärge på den alternativa vägen som är lite längre, men inte går längs bilväg. Tydligen tar de flesta ändå den andra vägen, så förhoppningsvis blir det lite lugnare på härbärget imorgon. Här är lite stökigt, bl.a. en massa män som suttit ute och rökt och druckit öl och som nu har flyttat in här i caféet. Hoppas det beror på att det är helg att det är så fullt på härbärgena för det blir lite trist att behöva boka i förväg redan nu. Det var likadant förra helgen som dessutom var en långhelg. 

Sms:ade till Karin och Bosse och de hade gått vidare i lugn takt efter en timmes vila men stannat i Calzadilla efter de 17 långa kilometrarna. Bosse var nu på bättringsvägen även om han inte mådde helt bra. Skönt att det går på rätt väg i alla fall och att de kunnat gå vidare. 

Till min glädje hade härbärget en liten miniaffär så jag kunde handla bananer och yoghurt till första frukosten imorgon innan jag går (och choklad till färdkost 😊) De serverar ju bara kakor, bröd, marmelad och liknande till frukost och det kan ju inte jag äta. Tur att man oftast kan få en potatisomelett senare på förmiddagen, även om jag börjar bli lite trött på det nu. 

Blir tidigt sänggående för jag är trött och känner mig lite ensam när alla sitter i sina gäng. Vill bara att det ska bli morgon och jag får lämna det sunkiga rummet.