Måndag 9/5
Idag fick jag äta upp att jag blev lite spydig när jag skrev om australienarna som tog taxi för att de var blöta. Mer om det längre ner.
Alla på härbärget verkade vara utmattade efter gårdagens jobbiga blöta vandring så det var för ovanlighetens skull ingen som studsade upp före 6 och började rumstrera om i sin packning eller tända lampan. Sov som en stock den här natten (när väl de högljudda italienskorna hade slutat snattra). Åt bara en banan och en liten yoghurt och bloggade lite. Kom inte iväg förrän 8 men jag hade en säng bokad i Mansilla de la Mulas så jag kunde ta den tid jag ville. Under natten hade jag vaknat av tropiska skyfall och jag var lite orolig för dagens väder. När jag gick iväg regnade det ganska mycket, men inget skyfall i alla fall. Kände mig ensam och lite ledsen så jag pinnade på i rask fart. Hade 17 km framför mig utan någon som helst civilisation innan byn Reliegos.
Det var jobbig vandring idag, även om regnet tack och lov slutade efter 1 timme. Gick som en maskin och gick om några få vandrare. De flesta hade valt den andra kortare vägen längs bilvägen igår, så inte många pilgrimer idag heller. Hörde senare att de hade haft två hemska dagar i regn och blåst sidan om bilarna så det var ändå bra att jag valde den andra även om det var ensamt.
Blommor så långt ögat når
Kände hur jag började få blåsor på hälarna men jag ville bara komma fram till en by och få lite frukost. Hade dessutom fått rejält ont i höften och det kändes ibland som en kniv högg där.
Efter 3 timmar trodde jag att jag hade missat avtagsvägen till Reliegos och det betydde att jag var tvungen att gå hela vägen till Mansilla, vilket var totalt 25 km, utan riktig frukost. Blev inte gladare precis, ville nästan sätta mig ner och gråta, men pinnade på. Hade som tur var choklad och kex att knapra på. Men nu hade jag rejält ont i hälar och en tå så det gick betydligt långsammare. En sydafrikanska som hade bott på samma härbärge kom ifatt och vi började prata. Vi hade riktigt trevligt samtal och gick tillsammans resten av vägen vilket underlättade betydligt mot de första timmarna. Plötsligt kom vi fram till Reliegos och jag blev lite paff för enligt min guidebok var man tvungen att ta en avtagsväg dit. Vi bestämde oss för att stanna där och fika, men vips var vi vid slutet av byn. Två franska herrar upplyste oss då att det fanns ett öppet café i början av byn som vi hade missat, men vi orkade inte gå tillbaka även om det inte var en stor by precis. Så vi fortsatte framåt mot Mansilla. Brenda berättade att de skulle ta bussen från Mansilla till León för det var en hemsk vandring genom industriområden. Hon sa att jag absolut inte skulle gå där själv för det var inte säkert där. Hon tyckte jag skulle ta bussen också. Men jag hade ju bestämt att inte ta bussen om det inte var absolut nödvändigt så jag tvekade.
Eftersom vi gått så fort kom vi fram tidigt till Mansilla och jag kände att jag inte ville tillbringa hela eftermiddagen där utan kanske avboka sängen och gå till nästa by. Men då skulle jag nästan helt säkert få gå ensam till León för nästan alla stannar tidigare. Mötte nu några vandrare som kom från andra vägen (den längs bilvägen) och de skulle alla ta bussen för de var så trötta på att gå längs bilvägen och resten skulle ju bli ännu värre. Dilemma! Skulle jag gå vidare 5 km och sen ta bussen därifrån dagen därpå? Gick och åt med Brenda och fick veta att bussen skulle gå om en timme. Då kunde jag vara i León den eftermiddagen och sen gå vidare nästa dag. När sen ytterligare personer sa att jag inte skulle gå där ensam blev det ännu svårare. Ville INTE ta bussen, men inte heller gå i osäkra områden själv, och dessutom på betong hela dagen vilket inte vore jättebra för knän och höft. En kvart innan bussen skulle gå bestämde jag mig och gick till busstationen. Där mötte jag flera pilgrimer som tagit samma beslut, bl.a. det trevliga paret från Minnesota. Men oj va konstigt det kändes att sitta på en buss och susa fram istället för att traska. Kändes inte helt bra, men lovade mig själv att jag inte skulle slå på mig själv och tycka att jag fuskade. Vägen in till León var verkligen inte vacker… Väldigt skönt att slippa gå där.
När vi kom till busstationen i León kände jag hur storstadsstressen sköljde över mig. Minnesotaparet skulle bo på el Parador men det finns det ju tyvärr inte rum för i min budget. Så jag och Aileen, en amerikanska från Hawaii som jag träffat flera gånger tidigare, gick mot centrum i regnet som tilltog alltmer. Bilar, människor, usch! Kände att jag inte ville bli långvarig här. När vi äntligen kom fram till katedralen ösregnade det. Hade försökt hitta rum på ett budgethotell som rekommenderades i en guidebok men de öppnade inte när vi ringde på. Vi ville båda ha enkelrum och inte säng på härbärge. Mötte några pilgrimer vid katedralen och de tipsade oss om ett hotell som vi gått förbi för det var 3-stjärnigt. Men det var rätt ok pris, €44 för enkelrum och vi ville verkligen ha ett rum nu. Kände mig som en ny människa efter dusch och byte av kläder, och framför allt: sandaler istället för kängor! Rotade fram en del saker jag inte använt och bestämt mig för att skicka hem och tog mig till posten. (Till syrran: ett paket med dessa prylar är på väg till dig) Det blev lite mer än 600 gram, alltid något. När jag stod inne på posten började det åska och nya tropiska skyfall började. Fick vänta lite till det värsta var över och sen gå (i sandaler och strumpor…) tillbaka mot katedralen där jag skulle träffa Aileen. Gick in på ett apotek och fick råd av det ”pilgrimsvana” biträdet och handlade bandage och tejp till mina otäcka blåsor.
Besöket på katedralen blev en stor besvikelse, främst på grund av den otroligt otrevliga damen som arbetade där. Flera andra pilgrimer vittnade sen om samma behandling. Andres och hans sällskap hann till exempel bara vara där 30 min innan hon kastade ut dem med ohövliga ord för det var siesta. Kanske hon kunde ha förvarnat om det då de köpte biljetter… Hon vägrade också prata engelska. Hon arbetar i Guds hus och möter massor av pilgrimer men behandlade oss som skit. Undrar hur många besökare de skulle haft utan oss? När vi frågade om rabatt från pilgrimer (vilket de brukar ha) fräste hon att det var €6 för alla. När hon skulle stämpla mitt pass kändes det som hon ”gnuggade” stämpeln med vilje så den blev suddig och ful. 😡
Själva katedralen hade otroliga glasfönster, men jag hade tappat entusiasmen och gick mest runt och lyssnade pliktskyldigt i guidetelefonen. Vilken skillnad mot katedralen i Burgos!
Följde med Aileen på en mässa i kapellet men det var rätt stelt och bara på snabb spanska. Sprang i regnet till en restaurang och åt en urusel pilgrimsmeny. Sen var det sängen nästa. Det var León det…
Sms:ade Andres på kvällen och fick till min överraskning veta att han fortfarande var i León för han hade tagit en ledig dag där. Fast han gillade inte heller staden. Han hade gått ensam till León och mött en del skumma typer på ödsliga platser så jag känner att jag ändå fattade rätt beslut att ta bussen, även om det sved.
Nu har jag i alla fall sällskap ut ur León imorgon. 😃
Jag tycker det låter som ett riktigt bra beslut. Det visar på styrka att våga ändra sina principer/beslut. Det är inte fusk utan snarare självbevarelsedrift! Bra gjort! Kramar😍
Håller helt med föregående talaren Anna.