Dag 32 Melide – Pedrouzo, 33 km

Lördag 21/5

Trodde jag skulle få en god natts sömn eftersom vi bara var tre i rummet. Ha ha ha. Den koreanske mannen snarkade så hans lilla fru i sängen ovanpå borde ha trillat ner. En av de värsta fridstörarna hittills på caminon och då har man ju träffat på en hel del…

Alltså sov jag inte mycket den här natten. Gick upp tidigt och packade och klädde mig snabbt. Hade lust att tända lampan i taket och lysa i ögonen på den högljudde snarkaren, men den snälla sidan hos mig tog över och jag smög ut så tyst jag kunde. Det var fortfarande lite mörkt ute och som vanligt väldigt dimmigt. Irrade runt lite och trodde jag gått fel, men sen såg jag en pilgrim i dimman bakom mig. Det känns alltid tryggare att ha någon bakom eller framför en när det är mörkt eller öde.
Idag var jag totalt förberedd på en lång vandring, vilket gjorde stor skillnad mot häromdagen då jag fick en chock i Portomarin. Hade gjort matsäck och planerat att ta flera korta stopp då jag skulle ta nåt att dricka och sitta ner en stund och ta av kängorna. Efter sista stoppet skulle jag för första gången sedan jag åkte hemifrån lyssna på musik. Har inte haft lust att lyssna hittills, men jag önskar att jag hade kommit på att göra det häromdagen. Men då var jag för ledsen och tyckte synd om mig själv så jag kunde inte tänka klart och komma på något som skulle förbättra situationen.
Gick snabbt och efter att ha kommit ut ur staden kom jag snart till en öde skogsstig. Undrade återigen var alla stora skaror med pilgrimer som startade i Sarria var. Skönt att ha lugnt men konstigt, eftersom alla sagt att det skulle bli tjockt med folk här.

 Var é alla??

Efter lite mer en en timmes snabb vandring var det dags för första stoppet i Boente. Satt ute och tog en kopp te och åt en av mina bullar med mjukost och skinka som jag fixat igår. Och fötterna luftades uppe på en stol. Kände mig så duktig och strukturerad 😊

Men några längre pauser fanns det inte tid för, åså det var bara att snöra på kängorna igen och fortsätta genom skogar och några byar. Det kändes extra backigt idag men gick ändå snabbt och gick förbi en del pilgrimer, även de som inte hade sin stora ryggsäck utan bara liten ”dagryggsäck”.

 Mindre än 50 km kvar…

Gick i slalom nerför den branta backen till Ribadiso och gick snabbt igenom den lilla byn i dalen och nu var det bara att klättra upp igen på andra sidan. 😓

Den lilla byn Ribadiso som man efter brant nedstigning gick igenom pp två minuter och sen var det återigen dags att kämpa sig upp ur dalen… 

Vädret var behagligt idag, molnigt men uppehåll. Blev lite frusen när jag satt stilla under mina pauser, men annars var det perfekt vandringsväder.

Ca 14-15 km från start låg staden Arzúa, som var en långsträckt, ganska tråkig liten stad med 6000 invånare enligt min guidebok. Gick bara rakt igenom hela staden och stannade på den sista baren innan den tog slut. Aquarius och mer bullar, fötterna luftades. 😊

 Ibland när man bara ser framåt mot målet tycker man inte man kommer någonvart i livet och att man nästan står stilla. Men om man då och då vänder sig om och tittar bakåt ser man hur otroligt långt man har kommit på kort tid. Gäller även Caminon 😊 Här långt borta ser man Arzùa som jag var i en halvtimme tidigare 😊

Backarna fortsatte och jag hade inte lust att svettas i min regnjacka när det började regna lite. Men till slut blev det lite mer regn och jag fick byta fleecen mot jackan. Gick en liten bit och kände mig som i ett våtvarmt omslag. Efter 4-5 minuter slutade det regna 😕 Var rejält varm så det var bara av med ryggsäcken och byta tillbaka till den tunna fleecetröjan igen.

 Inte mycket vatten i den här floden. 😕

 Vet inte vad de här vackra lila blommorna heter. Tyvärr kommer de inte riktigt till sin rätt här på bilden.

 Har sett många minnesmärken efter pilgrimer som dött längs vägen. Den här stackaren kom nästan ända fram.

Mindre än 25…

I Salceda, där vi egentligen skulle ha stannat för natten enligt Eileens plan, tog jag den sista pausen: te och av med kängorna. Vilken skillnad den här vandringen var mot den hemska för ett par dagar sedan, trots att den var lika lång som då!

Nu var det dags för sista biten och musik!!!

Satte på min ”pepp-lista” som jag skapade i Spotify innan jag åkte och trodde jag skulle behöva använda då och då under vandringen när det blev för tufft. (se lista på några av låtarna längst ner i inlägget) Oj va lätt det gick att vandra nu! Det luktade härligt av Eucalyptusträden och jag flög förbi de pilgrimer jag stötte på. Men musiken väckte också mycket känslor. Gick och funderade lite och blev lite ledsen när jag tänkte på vad den amerikanske mannen jag träffat igår i Melide sagt. Han blev jätteimponerad när han hörde att jag hade gått ända från Saint Jean Pied de Port, vilket inte så väldigt många man träffar på nu har gjort. De flesta har startat längre fram på Caminon. ”Du ska verkligen vara stolt över vad du gjort”, sa han flera gånger. Gick och grät lite när jag insåg hur otroligt svårt jag har att bara stolt över mig själv och det jag åstadkommit. Känner oftast att asch, det var väl inget märkvärdigt, det kan väl alla göra. Viftar ofta bort mina prestationer som något oviktigt och lätt. Har lite samma känslor nu också och vill så gärna känna mig stolt, men har fruktansvärt svårt för det.
Sista biten var solig och varm och det var skönt att äntligen komma ut ur skogen och fram till O Pedrouzo.

Mindre än 20… 

Mitt härbärge Edreida låg längst bort från Caminon men det var det värt. Jättegulliga hospitalieras som hjälpte mig med tvätt och torktumling, behövde bara komma med kläderna (och betala). De låg där sen rena, torra och vikta, bara att hämta. Rummet var rent och fräscht och jag fick en undersäng inne i en liten vrå för mig själv, med egen stol och liten hylla. Tänk vad låga krav man har nu 😀 Stora, fräscha duschutrymmen med ordentliga krokar och bänkar att lägga kläderna på. Och separata för damer och herrar så man slapp att antingen ta med sig allt in i duschen, vilket inte alltid är möjligt utan att duscha ner dem, eller att diskret öppna dörren och slänga ut dem utanför.
Bloggade lite i allrummet. Träffade på Leo och Layla igen och pratade lite med dem. Kul att man skulle komma till Santiago samma dag som några av dem man mött allra första dagen.
Gick upp till byn för att handla lite till frukost och äta lite middag. Nu hade det börjat ösregna och jag var glad att inte vara ute på vandring i alla fall.

Åt snabbt en omelett på ett trist ställe med dålig service. Men det var billigt i alla fall, €2,50. Eileen skrev och frågade om jag ville med på en mässa i byns kyrka, men jag valde att gå (springa i ösregnet) tillbaka till härbärget. Uppe i rummet låg en av de 4 spanjorerna jag delade rum med och snarkade högt så jag gick ner i allrummet och bloggade lite. Rummet var inte fullt, konstigt så nära Santiago. Många stannar här enligt guideböckerna, men till detta fina härbärge hittade de alltså inte.

Några av låtarna på min pepp/lista:

• Oh, vilken härlig dag, Jill Johnson
• Can’t hold me down, Martin Almgren:  Mycket bra pepp i texten. ”This is where I take off. Can’t hold me down. I shout it through the roof tops (byt mot mountain tops) I made it up. I’ll never be afraid again.. ” osv
• Renegades, X Ambassadors: Om man känner sig lite rebellisk och annorlunda 😀
• Thank U, Alanis Morissette:  Oj oj. Denna låt kunde varit skriven direkt till mig. Orden går rakt in i hjärtat och tårarna har runnit när jag vandrat med den i lurarna. Har väckt mycket tankar. Hade inte lyssnat så noga på den innan jag återupptäckte den i filmen The Way.
• Nadal de Luintra, Berrogüetto (finns på utube, Spotify):  Otroligt vacker låt från filmen The Way. Tror att den är på baskiska eftersom den spelas i filmen när de går just där. Trots att jag inte förstår vad de sjunger får jag tårar i ögonen. (Har annars faktiskt väldigt långt till tårar, tyvärr)
• Vandraren, Nordman:  Skulle ha spelat den för ett tag sedan när hälarna var som värst… ”Det gör ont, men gå ändå…” ”Du är här och kom hit som en vandrare” Ja, ni som har varit här fattar…
• I can see clearly now, Hothouse Flowers:  Den här har jag faktiskt själv sjungit på några gånger. Även högt..