Fredag 20/5
(Idag 1 månad sen jag började vandringen!)
Sov gott i natt i min ”enkelsäng” (icke våningssäng alltså). Vi hade två italienska män i rummet som trodde de ägde världen. De var uppe först, men hade i alla fall pannlampa och var rätt tysta. Men när jag skulle till toa blev jag stoppad av den värste av dem. ”occupado” sa han och pekade på sig själv och sin kompis som nu låg i sängen. Qué? 🤔 Var båda toorna upptagna, eller vad menade han? Eftersom vi inte kunde kommunicera gick jag in på den ena lediga toan. Fattade sen att han menat att han och hans kompis skulle gå först! Ställ er i kö då! Han själv höll på att packa och kompisen låg och slumrade. Suck. De hade ett ont öga till Eileen, de hade visst bråkat innan jag kom. Hon hade hängt strumpor på tork i det öppna fönstret över sitt huvud och när de kom in i rummet stängde de bara fönstret och la strumporna utanför så de var dyngsura på morgonen. Trevliga människor! 😒
Gick iväg tillsammans strax efter 7 men Eileen satte iväg som vanligt. Tog det i min egen takt. Det var dimmigt idag igen men inte lika fuktigt och det klarnade upp sen och blev soligt.
Eileen hade gått in i första öppna caféet vi kom till och beställt men jag fick gå vidare för de hade bara bröd och kakor ännu på morgonen. Gick vidare till Portos och fick äntligen en god nygjord varm tortilla patata och te på ett mysigt café med myr-tema. När jag var på toa kom Eileen i bråk med en annan amerikan och med ägaren (tror jag). Amerikanen stormade ut och jag undrade vad f** som hände, men orkade inte blanda mig i hennes drama.
I get the message… Kommer inte att gå in här!
Stötte på italienskan från vandringen till Sarria och vi gick tillsammans till Palas de Rei. Men jag börjar bli rätt trött på att många är så egotrippade och bara öser ur sig om sitt hela tiden och inte låter mig få en syl i vädret om mitt. Ibland frågade hon mig något, men så fort jag hade hunnit säga två meningar så avbröt hon och babblade om sitt.
Vet inte vad hon gjorde med telefonen på de här två bilderna men tyckte det blev rätt häftiga ändå
När vi kom till Palas de Rei ville jag gå in i den fina lilla kyrkan och hon hängde med. Där inne var jättefint och en gullig liten gubbe sa att man skulle ta meddelande från Bibeln som han stod och klippte ut på olika språk och la i korgar. Tog ett och tände även ett ljus. Ville ta kort på mig och gubben och han var så söt och la handen på mitt huvud.
Gick ut sen och väntade inte på italienskan utan gick och tog en dricka (ännu en Aquarius..) och skrev vykort. Då kom hon förbi, men sa att hon redan hade druckit kaffe och gick vidare. Vet inte om hon blev sur, men orkar inte bry mig.
Gick vidare ut ur staden och nu var det riktigt varmt. Läge för mycket dricka alltså. Försökte ta en dricka och toastopp på ett café i nästa by men blev totalt nonchalerad så jag ruttnade och gick vidare. Tänkte inte ge dem mina euros om de nu skulle få för sig att uppmärksamma mig. En trevlig amerikanska som jag hade bytt ett par ord med på morgonen försökte hänga på, men jag behövde vidare till nästa by och café för toastopp så jag stegade iväg efter ett tag.
I byn Casanova var det bättre service. Ännu en Aquarius och den speciella mandelkakan från Santiago som var glutenfri, hurra! Oj, va söt den var dock 😝
Här borde det väl finnas nån snygging? Men icke 🙁
Santiagokaka
Dessa jädra kossor som dyker upp och skrämmer slag på en jämt och ständigt 😧
Varmt… 😛
Pilgrimernas skog står det här. Var är skogen?? (Det till höger är en rad träd)
När jag äntligen närmade mig Melide i gassande sol hittade jag återigen amerikanskan som satt och vilade och hon hängde på igen.
Till slut kom vi till en lång, seg uppförsbacke in till stan. Då ville hon ta det lugnare igen och jag ville bara komma fram till härbärget så jag gick ifrån. Det var väldigt jobbigt att komma in i en stad igen, även om den inte var stor. Bilar och trafikljus, usch! Får nog ha en tillvänjningsperiod när jag kommer hem. 😊 Fick fråga flera gånger om vägen till härbärget, och det låg så klart längst bort vid utkanten av staden. Nåja, kommer direkt ut på Caminon nästa dag i alla fall.
Sprang till min stora glädje på brasilianska Leo & Layla igen. Hade inte sett dem på jättelänge. Vi möttes ju dag 1 i stormen på berget och nu kallar de mig och Andres för sina caminoänglar för vi ”räddade” dem. Tyvärr skulle de vidare till nästa by.
När jag kom in fick jag till min förvåning höra att Eileen inte var där. Fattade inget, hon hade ju varit långt före mig. Av en ren tillfällighet kom en annan pilgrim in just då och berättade att han hade träffat Eileen och hon hade gått vidare till nästa stad. Blev ledsen och besviken. Det var ju hon som hade mappat ut hela rutten och valt ställen. Återigen en lärdom: jag ska gå min egen Camino och inte följa andra. Våga säga nej.
Dessutom visade det sig vara ett jättesunkigt ställe, smutsigt och äckligt. Var livrädd för bed bugs men såg i alla fall inga tecken på dem. Duschade och la mig sen och bloggade. Än så länge var det bara jag och ett koreanskt par i rummet, skönt. Ryktet hade kanske spridit sig om hur sunkigt här var 😣
Var lite less efter Eileens svek och kände att jag ville komma lite längre imorgon så jag inte hade så långt till Santiago på söndag som jag tänkt ha hela tiden innan jag lät någon annan ta över planeringen. Då fick jag i så fall gå till Pedrouzo som var hela 33 km bort så blev det bara 20 kvar till Santiago. Gick ner till hospitalieran och fick hjälp att boka en säng på ett härbärge som verkade fint.
Gick ut på stan i shorts och T-shirt för det var fortfarande varmt och skönt. Hittade en restaurang och satte mig vid ett bord ute. Vid bordet bredvid satt en pilgrim och han började prata med mig. (Det syns rätt väl att man är pilgrim) Kommer att sakna det hemma att man hejar på alla pilgrimer och stannar och pratar ett par ord med vissa trots att man inte setts innan. Börjar man göra det hemma blir man ju snart känd som en byfåne, eller stadsfåne snarare.
Efter en stund kom amerikanskan från tidigare idag och hon slog sig ner och nu först presenterade vi oss med namn. Sen kom det danska paret som jag sett flera gånger de senaste dagarna och slog sig också ner. Det blev en riktigt trevlig middag som hade startat i ensamhet.
Promenerade lite med Kate, amerikanskan och handlade lite mat till morgondagen. Hittade till min glädje glutenfria bullar och tänkte göra matsäck till morgondagen.
En hel hylla glutenfritt!!!
Gick hem och när jag kom in på wi-fi hade jag flera meddelanden från Eileen att hon inte hade hittat härbärget och hamnat 1 km utanför stan och då bestämt sig för att gå vidare. Hade uppskattat ärlighet. Hon hade ju sagt till pilgrimen (som sen jag träffade på mitt härbärge) redan i stan att hon tänkte gå vidare och han var ju inte utanför stan. Var lite trött på mig själv att jag dragits med i hennes vandring och planerande men det fick som sagt bli en lärdom.
Vi var fortfarande bara tre i rummet, skönt. Låg på sängen och bloggade och käkade m&m’s
Utsikten från rummet på härbärget