Torsdag 26/5
Vandringen idag var fruktansvärt backig, varm, svettig, långsam och…
…alldeles underbar! 😊
Åt en yoghurt och några kex till frukost och gav mig av vid 7-tiden. Himlen var redan blå och det såg ut att bli en riktigt vacker solig dag när väl morgondimman försvunnit helt. Efter 2km kom jag till byn Olveiroa, som var det egentliga stoppet i gårdagens etapp enligt guideboken. Tänkte att det var synd att jag inte hade gått dit istället för den byn var bra mycket mysigare än den jag stannat i, som bara var några hus vid vägen. Men härbärget var ju fint förstås.
Efter byn korsade man en bäck som hette Sankta Lucias bäck. Det fanns även en källa med hennes namn en bit utanför leden, och där skulle man enligt guideboken skölja sina ögon för att bli av med eventuella krämpor i dem, och även ”andlig blindhet”. Valde att behålla min dåliga syn och hoppas på att i alla fall anden ser någotsånär bra, så jag hoppade över den lilla omvägen och ritualen vid källan.
Sankta Lucias bäck
Gick högre upp i bergen och det var otroligt vackert med alla gula blommor som täckte dem. Vart man än såg var man omgiven av ett gult hav.
Man ser tyvärr inte på bilden hur vackert gula bergen var
Såg inte många pilgrimer idag heller.
Byn O’Logoso dök upp helt plötsligt och där såg jag några pilgrimer som hade stannat på fiket. Valde att gå vidare lite till, till sista byn/caféet innan ”the mystical moors” började. ”Hed” betyder väl, tror jag, men moor låter mycket spökligare, ha ha. Som ett ord som ett spöke faktiskt skulle kunna väsa när det försökte skrämmas 😱
När jag kom fram till byn, som hette Hospital, var det första jag fick syn på ett fint modernt pilgrimscenter. Que? Varför här ute i ödebygden? Kikade in och det såg väldigt flott ut, men inte en kotte därinne 😯🤔
Såg också den första cykelpilgrimen här på denna caminon. Skönt att slippa dem för många av dem cyklar som om de tror de äger caminon.
På caféet försökte de göra stor business av att det nu minsann var 15km utan några som helst faciliteter och ville pracka på en baguetter, mm. Eh? Har väl gått längre sträckor än så tex över Pyrenéerna och här såg det inte ut att vara nån livsfarlig terräng precis eller oförutsägbart väder. Tror jag skulle överleva de ca 3 timmar det skulle ta, även om jag mot förmodan skulle stå utan vatten och snacks.
Fikadags!
Tog en kopp te, åt min banan och chokladbröd och sen var det dags att ge sig ut på den mytomspunna heden efter att ha valt vägen mot Finisterre när caminon delade på sig.
Elle, Belle, bi… Eller hur det nu var. Blev i alla fall Finisterre först för mig, som planerat, sen Muxia
Allt är inte vackert på Caminon… (Men det mesta) Gick som tur var förbi detta på 5 minuter
Nu börjar den! The moor! 😬😮😱
Enligt sägnerna som guideboken beskrev skulle det både finnas nåt hemskt monster som hette Vakner och osaliga andar som försökte ta ens själ här ute. Såg ingen av dem, knappt några osaliga pilgrimer heller för den delen. Men så var det ju ljust och soligt ute så alla hemska väsen låg väl och ruvade och väntade på mörkret. Varmt var det också.
Blev glad när plötsligt ett litet tält dök upp där en företagsam man stod och sålde dricka och annat mot donation. Gillar sådana tilltag så jag gav honom glatt €2 för en liten äpplejuice i box. Han var väldigt ursäktande att han inte hade några glutenfria kakor jag kunde få till, men det hade ju varit väldigt förvånande där ute i ingenstans. Tänkte lite spydigt att den där Marina, som hon enligt guideboken hette, hade då fel, det var inte 15 km utan någon möjlighet att få något att dricka och äta. Fast mannen med tältet var nog i och för sig bara på plats vid fint och varmt väder kan jag tänka mig.
Ok, liiite svårt att följa sådana här pilar som pekar rakt in i bushen.. 🙄🙂 Inte första gången. Sätt stenen på rätt håll för böveln! Behöver inte ens finnas en sten här eftersom det inte finns mer än ett håll att gå…
Så kom då äntligen den första glimten av, ja vaddå? HAVET!!! Hade ju inte sett det sedan den 19:e april då jag landade i Biarritz så det var speciellt. Blev som ett barn på julafton när jag såg nåt blått långt där framme.
Johoo, där är det! Havet! 😃😃😃
Men det tog ett tag till innan jag fick en bättre vy, och ännu längre tills jag var nere i byn Cee och för första gången på länge var på ”havsnivå”.
Närmar mig!
Nere vid havsytan igen efter att ha varit så högt uppe i flera veckor. I den här byn, Cee, ville jag dock inte stanna nån längre stund
Var väldigt törstig och lite nödig nu, men den här byn var inte så charmig. Dessutom hade det enda caféet jag hittade ett vägarbete utanför där de borrade för fullt. Eftersom nästa by Circubion, var inom synhåll mindre än en kilometer bort bestämde jag mig för att fortsätta dit. Det var ett bra beslut. Den här byn var mycket trevligare och jag hittade ett café vid ett lugnt torg. Beställde en kall Aquarius och satte mig vid ett av borden utanför och tog av mig kängorna. Då kom servitören it med en liten bit tortilla patata som jag fick på köpet 😊 Var inte så hungrig i värmen, men den här lilla biten var perfekt och dessutom en av de godare jag ätit hittills.
Men jag hade lång vandring i värmen kvar så det var bara att stoppa ner fötterna i de varma kängorna igen och ta på ryggsäcken på den svettiga ryggen och ge sig av. Vägen ut ur byn var väldigt brant uppför. Visserligen fick man väldigt fin utsikt, men det var segt i värmen.
Uppåt uppåt 😝
Här långt borta ser man för första gången Finisterre och fyren längst ut till vänster. Kändes väldigt långt bort… Tanten som satt här frågade med stor förvåning flera gånger varför jag gick här alldeles ensam. Tja, det kan man ju undra…
Efter några kilometer bar det neråt till kusten igen, till byn Sardineiro. Stannade och tog en glasspaus här.
Nu var det rätt jobbigt att komma igång igen, speciellt som det än en gång bar brant uppför. Nu ville jag komma fram och ta av mig kängorna och ställa mig i duschen, men det var många branta backar kvar.
Uppåt igen
Här var det VÄLDIGT brant nedför. Och sen tyvärr även så uppför… Syns inte så bra på bilderna hur brant det är
Såg Finisterre framför mig men kom aldrig dit, kändes det som. Upp och ner gick det i evigheter tills jag äntligen kom ner till den fina stranden Langosteira. Hamnade mitt i en stojande stor grupp skolbarn i 7-8 års åldern som väl var på utflykt. Fick kryssa fram bland dem på den smala strandpromenaden och kände mig rätt matt. Havet såg väldigt inbjudande ut, men jag fortsatte ändå framåt längs den väldigt fina, men långa strandpromenaden som aldrig tycktes ta slut. Fötterna kokade i kängorna och ropade att de ville bli utsläppta.
Jag tvingade dem (fötterna) att fortsätta uppför igen, in i staden Finisterre som faktiskt nu var verklig och inte än hägring som det hade känts som ett tag. Hotellet jag hade bokat låg inne i centrum på en liten, men livlig gata.
Mitt hotell, Marquito
Klev in i den tillhörande baren och blev emottagen av en knepig tjej. Hade bett om ett rum högt upp, men det gick jag inte. Fick på tredje våningen mot gatan.Var lite missnöjd när jag kom upp och tänkte att här vill jag nig inte bo fem nätter. Förmodligen skulle det vara liv från baren och gatan nedanför och jag var osäker på om jag skulle kunna tvätta, vilket jag VERKLIGEN behövde, och på om det fanns wi-fi på rummet, vilket jag absolut ville ha nu när jag skulle vara här ett tag. Insåg att jag var trött, hungrig och svettig, vilket gjorde mig grinig och negativ så jag sa till mig själv att först ta en dusch och sen höra om tvätt och Wi-fi innan jag började fundera på att flytta. Sagt och gjort, efter en underbar dusch gick jag ner i baren och nu var tjejen plötsligt trevlig och det fanns både tvättmöjligheter och wi-fi på rummet.
Rätt nöjd ändå. Fick dessutom superdeal på booking.com, €25 per natt!!
Men hur tänkte man här?? Ska man flytta på sängen var gång man ska öppna lådan?? 🙄🤔
Glad i hågen gick jag ut och hu! Här blåste helt plötsligt kalla vindar och nu frös jag i shorts och T-shirt. Stack i alla fall in på municipal härbärget där man fick sin Finesterrana. Tyckte nog den var nästan finare än Compostelan. Nu är det bara Muxiannan kvar, ha ha. Lite kul är det ändå även om det bara är ett papper.
Frågade om bussar från Muxia eftersom jag tänker vandra de 28 kilometrarna dit, men ta bussen tillbaka. Blev snopen när jag fick veta att det inte går någon buss alls på helgen. Ja eftersom jag inte vill göra det imorgon fredag, återstår då bara måndag för på tisdag är det ju dags att återvända till Santiago.
Gick de få metrarna tillbaka till hotellet och bytte till långa byxor och långärmat. Samlade ihop all tvätt och gick ner till tjejen i baren med den. Hon tog kassen och sprang några meter på gatan och in i en port. ?? Var det hennes mamma som bodde där och stod för tvätten??
Nu var jag verkligen hungrig. Gick ner mot hamnen för att få mat i mig. Såg några kändisar och vinkade. Restaurangerna verkade stänga nu för att öppna igen för middag vid sju-åttatiden eller ibland ännu senare. Nu var klockan fem och jag tyckte det var perfekt mattid för en pilgrim. Längre bort på hamnpromenaden fanns det ett par restauranger som hade bättre affärstänk och var öppna. Beställde in en pilgrimsmeny och tog vin som dryck för att fira lite. Salladen var den vanliga tråkiga salladen med tonfisk/tomat/lök/massa isbergssallad. Tog skaldjurspaella till huvudrätt och den var god, men massa bläckfisk och andra konstigheter. EN räka var där i den, hade hellre haft fler av den sorten 😜 Hade fått in en korg med bröd i och eftersom jag inte åt av det tyckte småfåglarna att de kunde få det istället. Och det kunde de gärna fått men just då ville jag hellre äta än att mata fåglarna, vilket gjorde att jag fick väldigt närgångna gråsparvar uppe på mitt bord som jag hela tiden fick jaga bort. Lite jobbigt, även om det var bättre än duvor och fiskmåsar o alla fall.
Provade allt utom den långa läskiga saken… Där gick min gräns 😝
Mitt i middagen dök plötsligt tyska paret Robert och Sylvia upp, tillsammans med en annan tysk som jag hejat på och sett längs vägen flera gånger, även på härbärget igår. De frågade om de fick slå sig ner och det fick de självklart. Hade en mycket trevlig kväll i solen och de hjälpte mig gärna att dricka upp den flaska vin som servitrisen öppnat åt mig och som hon nog inte hade räknat med skulle ta slut.. 😛 Men, vinet ingick i menyn. Men hon brydde sig nig inte för när vi hade suttit där ett bra tag kom hon ut och bjöd på likör. (Rälig, grön historia med örter i, urk) Lite förvånande för de som jobbade där var alla lite snorkiga och nonchalanta i början.
En trevlig kväll med Mark, Sylvia och Robert från Tyskland
Frågade om jag fick följa med imorgon kväll när de, som traditioner säger pilgrimer ska göra, skulle gå ut till fyren och se solnedgången och bränna något de ville bli av med för att göra en ”nystart”. Vi bestämde att vi skulle ses i hamnen imorgon kväll klockan åtta och eftersom vi alla nu satt och gäspade (klockan halv åtta!) bröt vi upp och gick hem.
Funderade lite på vad jag skulle kunna bränna imorgon. De flesta bränner skor eller klädesplagg som de har haft hela vandringen, men jag kände inte att jag hade något jag ville bränna av mina kläder eller saker. Får nog skriva en ny lapp med saker jag vill släppa.
Somnade gott efter en stunds bloggande.
Två inlägg på en dag! Snart är jag ifatt 😀