Dag 39 – 40: Vandringar i Finisterre och dess omgivningar, ca 10-15 km dag 

Lördag – Söndag 28-29/5

Har tillbringat helgen med att vandra runt och kolla på omgivningarna, läsa min bok och äta en massa skit. Och har blivit mer och mer uttråkad och rastlös. Kanske jag har blivit en riktig vagabond nu för jag vill bara vidare till nästa ställe 😮 🚶⬅️⛰🎒

Lördag 28/5
Oj va det åskade inatt! Var därför så trött så trött på morgonen och låg och snoozade till 8. Så skönt. Hade en lugn och skön morgon med bokläsning, lite bloggning och sen gick jag iväg till lilla bokhandeln och fick printat mitt boardingpass och min biljett till hemresan på onsdag. Skönt att få det gjort. När jag stod där kom 3 andra in och ville göra samma sak. Bra business för damen? Fast det kostade bara 10 cent kopian så kanske inte ändå…

Gick iväg för en liten tur som jag läst om i guideboken. Kändes konstigt att ryggsäcken var så lätt på ryggen. Vandrade uppåt (såklart) i skogen ovanför staden mot en fornlämning, som skulle vara ända från hedniska tiden. Ermitage San Guillermo. Sedan när kristendomen började härja hade såklart nåt helgon(!) beordrat att det skulle förstöras, men tydligen fanns det några spår kvar. Enligt boken skulle det inte vara så välbesökt och det förstår jag för det var då inte lätt att hitta. Mötte en brasiliansk herre som var på väg därifrån och det var tur för jag hade aldrig trott att det var den omarkerade fjuttstigen som jag skulle ta utan hade gått förbi. (Brasilianaren var förresten den ende jag mötte på hela denna vandring.) 

  Ser ni stigen till vänster?? Det gjorde knappt jag heller. Ingen skylt heller 😠

 Förstod tyvärr inte så mycket av vad detta var 

  Utsikten mot Finisterre

När jag väl hade hittat dit hade jag gärna velat ha lite mer historia bakom det, nu var det mest lite stenar och en skylt som var på spanska som jag inte orkade försöka läsa. Men det var ett tyst och nästan lite magiskt ställe, som tydligen vätte mot öster för att fånga de första solstrålarna. Utsikten över havet och ner mot Finisterre var också värt att komma dit för. Hade nog varit trevligt att ha en picknick där, men jag tyckte efter ett tag att det nästan var lite kusligt så jag gick tillbaka mot vägen igen. 

Gick genom skogen ner till andra sidan udden där en fin, öde strand skymtade. Praia do Mar de Fora. Innan fyren byggdes var det tydligen här pilgrimerna kom och badade och brände sina kläder i reningsritualer. 

  
  Här ser man havet på båda sidorna 

Hittade inte nån väg ner till stranden just där så jag fortsatte tillbaka in i Finisterre. 

  
Nu hade molnen nästan försvunnit och det var ganska soligt. Bestämde mig för att gå till stranden Praia Langosteira som jag passerat på vägen till Finisterre, och äta lunch där. Stack upp på rummet och bytte till shorts och sandaler och gick uppåt genom stan och sen ner till stranden. Mötte många pilgrimer som var på väg till Finisterre.

  
Många stannade på vägen och vilade vid slutet av stranden och doppade fötterna i havet, vilket jag inte hade orkat göra den dagen jag anlände. Dags att känna på vattnet nu alltså. BRRRRR va kallt!! Värre än första doppet hemma. Men så var här ingen som badade mer än fötterna på den här stranden heller. 😬

  
Upptäckte att stranden var full av vackra snäckor och kunde snart knappt bära alla jag hittade i mina små händer.

  
  Min samling

När jag gick tillbaka så låg den bara där. The one! 😊

  
  Så fin ihop med min pilgrimssnäcka som jag valde i Saint Jean Pied de Port när jag började för tusen år sen…

Gick tillbaka restaurangen som låg vid slutet (början om man kom från Finisterre) av stranden och tänkte äta lunch där. Men uppenbarligen hade de för många kunder och för lite konkurrens just där, för de var väldigt snorkiga och hade inte tid med mig när en busslast med spanska ungdomar vällde in. Gick ut och satte mig på en bänk och grävde i mitt matförråd. Åt banan, babybel-ost och några kex. Köpte en dyr glass och började gå tillbaka mot stan. Gick runt ett tag och försökte hitta ett ställe i lä, för det var kallt i vinden. Hittade en bänk i hamnen, la mig på den med ryggsäcken som kudde och somnade nästan i solen. 

Gick till samma café som igår och åt sen lunch. Nu började det bli mulet igen så jag gick hem och la mig och läste. Då och då kom en skur så det smattrade mot rutorna. Stack ut och handlade proviant inför imorgon söndag och måndag. Även mataffärerna är ju stängda här på söndagar och på måndag skulle jag inte hinna handla innan jag började vandringen mot Muxia. Köpte med mig te på rummet och hade fortsatt mysig kväll med bloggning och läsning medan regnet fortsatte från och till. 

Söndag 29/5

Ännu en lugn morgon. Läste, skrev vykort och blogg och kom inte ut förrän vid 11! Börjar man bli lat nu? 😮

Soligt och fint så jag promenerade ner till Praia Langosteira igen och gick nu hela den långa strandpromenaden tillbaka. Mötte massa anländande pilgrimer. Gick på stranden tillbaka och doppade fötterna igen. Inte heller idag fick jag lust att bada. 😬 

  
Satt en stund på en bänk och njöt i solen innan jag gick tillbaka. Väl inne i stan hade några kvinnor börjat dekorera huvudgatan med palmblad och fina blommor. 

  Wow! De strör palmblad framför ens fötter när man kommer 😃

   Ända fram till mitt hotell!! 

Hmm, jag hoppas de inte gör detta varje söndag för vilket slöseri med blommor som folk bara ska gå på. Det visade sig vara barn som skulle ta första communionen, vilket är en stor händelse. De skulle gå i parad i staden sen. Det var också därför de höll på att provsmälla(?) smällare i hamnen innan. Trodde de höll på att skjuta något. Gick upp på mitt rum för att se det från ”första parkett”. Efter ett tag kom smällandet igång ordentligt. Fattade inte riktigt vitsen, det såg ut dom de sköt upp en massa raketer i luften som ändå inte syntes mitt på ljusa dan. Men det var förmodligen bara sådana som smällde och gav lite rök och inga fina stjärnor. Paraden kom sedan förbi med alla finklädda barn och deras familjer, orkester och sen en långsam äldre präst under en baldakin (heter det väl?) 

 
  
Gick ner igen för en glass på en bänk i solen och tittade på alla finklädda spanjorer. 

Köpte hem te och låg och läste om vandringen till Muxia. Fick faktiskt tillbaka lusten att få vandra igen och att läsa om rutten och planera. Har varit uttråkad i helgen och vill vidare. Brukar inte ha problem med att sysselsätta mig, men just nu är jag rastlös. Rekommenderar inte att stanna i Finisterre mer än 3 dagar, möjligen mer om man vill ha en solsemester på sommaren och vädret är fint. Annars är här inte mycket att hitta på efter ett par dagar. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 svar på Dag 39 – 40: Vandringar i Finisterre och dess omgivningar, ca 10-15 km dag 

  1. Maria skriver:

    Hej Anita😊Jag hoppas att du skriver även när du kommit hem, hur DET känns att landa hemma efter en sån lång vandring som du gjort. Vad blir jobbigt, lätt mm? Hur du mår psykiskt av att inte gå …..Hoppas du förstår hur jag menar😊💜Maria

    • anitascamino skriver:

      Hej Maria. Vad roligt att du vill att jag skriver mer. Har fortfarande lite kvar från själva resan att skriva om, men även tankar nu när det är över (kom hem sent igår) så det blir säkert något inlägg med det. Kram, Anita

Kommentarer är stängda.