Lördag 23/4Vandrade ut ur Pamplona strax efter 7 och mötte festprissar som var på väg hem. Det var kallt, bara 5 grader, men det såg ut att bli en fin dag. Det var en härlig syn att se alla pilgrimer som strålade samman från olika vägar från sina olika härbärgen. Det var skönt att lämna storstaden (190.000 inv ca) och komma ut på landet igen. Vissa byar vi har gått igenom har haft 20-30 invånare enligt guideboken, och alla gömmer sig nog för jag har aldrig varit med om mer ödsliga byar.
Vi åt riktig frukost i nästa by efter 5km, laddar bara upp med något litet som yoghurt och banan innan vi går. När jag kom ut med min vanliga tortilla patata och té con leche så stod Karin och Bosse från Umeå där och pratade med Andres och Cynthia. Oj va kul att ses igen! Inte för att det var så länge sedan vi sågs, men en dag på caminon känns nästan som ett liv för det händer så mycket, och man kan aldrig vara säker på om man ses igen. 😊
Några andra av de många pilgrimer som vi träffar hela tiden tog en snabb frukost och hastade iväg. ”Vi vill komma iväg för vi var här förra året och vi vet vad som väntar idag” Oj då… Inte så uppmuntrande, fast de försäkrade att det var ingenting mot dag ett.
Idag skulle vi komma upp till de berömda siluetterna på Alto de Perdon och det hade vi alla sett fram emot. Även om det var en lång lång seg vandring upp på berget så var det ändå riktigt härligt. Solen sken och jag vandrade för första gången i kortärmat, men samtidigt var det härliga svala vindar och när vi kom upp på toppen efter ett par timmar fick jag ta på mig fleecetröjan igen när jag skulle pausa och posera som alla andra gör med siluetterna.
Ja sen var det bara att bege sig ner igen på andra sidan. Just vandringen nerför berget var hemsk, fruktansvärt stenigt och jobbigt.
Dags att gå ner igen
Man ser inte riktigt hur jobbig den här terrängen var
Andres och jag hade som vanligt tappat bort Cynthia efter oss och Karin och Bosse framför. Men på ett litet trevligt café i en by hittade vi Karln och Bosse igen och sen vandrade vi resten av dagen med dem och hade mycket trevliga diskussioner.
Karin grävde fram en trevlig överraskning 😋
Vi tog en omväg(!) på några km till en fin ovanlig medeltidskyrka mitt ute i ingenstans. Omvägen gjorde att vi hamnade bakom Cynthia och kom ifatt henne precis när vi kom till Puente la reina. Jag såg inte henne när vi gick på gåsrad på en liten väg och ropade till Andres att vi skulle börja hålla ett öga efter henne. Han trodde jag skojade för hon gick ju precis framför. 😀 Stackarn, hon var helt slut och gick I sin egen lilla värld och blev rädd när vi tokstollar entusiastiskt hoppade fram och ropade. 😄
Vi bestämde oss att hyra en liiiiiten stuga tillsammans med 5 platser. Hade en jättetrevlig middag tillsammans med mycket skratt. Behövdes inget vin för att få igång oss för vi var ”fnisströtta” allihopa efter den långa vandringen.
Puente la Reina, drottningens bro, byggd på 1000-talet.. Många pilgrimsfötter har traskat över här..
Häftigt att läsa om ditt äventyr! Tur du bestämde dig för att ta med den där dunjackan till sist 😀.
Jag är verkligen imponerad av inläggen! När hinner du skriva? Det verkar vara högt tempo på vandringen. Jätteroligt att läsa. Kram
Vilken start på resan du fick, nu verkar det bara bli bättre och trevligare. Kul att du har hittat vänner att dela resan med. Hur spännande som helst att läsa vad som händer och se alla fantastiska bilder.
Vilken fin vandring du/ni har, känner igen mkt, kul.