Dag 12: Villafranca Montes de Oca – Cardenuela Riopico, 25 km

Söndag 1/5

(Tack än en gång för kommentarer! 😊 Läser som sagt alla, men hinner inte svara)

Idag var det frost på marken när vi började gå och väldigt kallt i luften. Men solen sken och himlen var alldeles klarblå. Vi gick genom en mysig skog och det gick uppför till över 1000m över havet. Vi hade 12km till nästa by och jag hade inte ätit någon ordentlig frukost, bara yoghurt och banan. (Inte lätt när man inte äter gluten…) När vi hade gått nån timme skulle Andres kolla på GPS:en hur långt vi hade kvar och råkade tappa sin telefon på den steniga marken. Skärmen tvärdog och den har inte vaknat igen 😟😢 Blev en deppig vandring vidare sen.



När vi kom fram till San Juan de Ortega efter ca 3 timmar var jag så hungrig att det kurrade rejält i magen. Höll på att svimma när det bara fanns kakor på det enda lilla caféet. Köpte te och tryckte i mig mina medhavda nötter och lite choklad. Gick vidare med en ledsen Andres och kom in i den fina lilla byn Agés. Där kunde vi få mat och det var på tiden. När vi satt där kom Bosse och Karin ifatt (de hade lyxig frukostbuffé på hotellet och startade senare) och det var bra för då kunde Bosse muntra upp Andres lite.
Fortsatte över ett berg och sen lite ner i en dal (aj aj, knäna). Det var nu lite varmare och helt perfekt vandringsväder.






Magisk ring?

 


Valde att stanna efter 25 km på ett mysigt, men fruktansvärt kallt vandrarhem i byn Cardenuela Riopico. Jag fick en säng längst upp på tredje våningen, i ett rum för damer med 4 sängar, men än så länge är det bara jag och en italienska där. Vi har eget, mycket fräscht badrum med frimärksstor dusch som hade ljummet vatten. I Burgos imorgon vill jag ha varmt vatten att tvätta håret i och tvättmaskin och torktumlare för nu börjar bli kris med kläder…


Utsikt från rumsfönstret

Senare

Fortfarande bara jag och italienskan på rummet och det kom precis en kille upp och skruvade på elementet lite och lyckades få igång lite värme, hurra. Det är tydligen ovanligt kallt för årstiden här, men även om det är lite jobbigt så föredrar jag det än att vandra i regn.

Det känns som härbärget är nystartat för alla är helt förvirrade och ikväll på middagen var hela familjen där och serverade och sprang omkring som yra höns och ryckte ifrån oss tallrikarna så fort vi ätit sista tuggan på någon rätt. I köket stod gamla mamman (tror vi det var) och lagade mat så svetten lackade och sen diskade hon för hand, stackarn. (Vi satt så vi såg in i köket) Först var jag tveksam till att köpa frukost också för det är ju bara bröd och kakor här. Men det visade sig att mannen, som jag tror är ägaren, också är glutenintolerant 😊 Han kom med eget, mycket gott, bröd till mig till maten ikväll och sen fick jag en påse med bröd och en rulle kex till morgonens frukost, för då är de tydligen inte där själva. Han hade tagit av sitt eget förråd 😀 Blev väldigt glatt överraskad för den servicen har jag inte fått tidigare även om de flesta här vet vad gluten är och kan förklara vilka rätter jag kan äta. Men frukost är det svåraste.


Middagen var, trots den nervösa och stressade personalen, mycket trevlig. Maten var supergod, och det kändes verkligen som man fick riktigt hemlagat. Alla jublade när vagnen med jordgubbarna kom ut till dessert. Oj va gott!

😋



Ännu en gång har vi stannat på ett härbärge i en by utanför de vanliga ”guideboks-stoppen” och hamnade på jättemysigt ställe. Enda man kunde klaga på var kylan, men nu känns det faktiskt som om det börjar bli varmare i rummet och att man kan slappna av och sova. Ligger i sängen i sovsäcken med ullunderställ, strumpor, buff och dunjacka. Kan nog ta av dunjackan snart. Italienskan skrattade åt mig, men hon är väl van vid råkalla hus.

Nästa morgon: kallaste natten hittills… 😖

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

1 svar på Dag 12: Villafranca Montes de Oca – Cardenuela Riopico, 25 km

  1. Ingvar och Ulla-Britt skriver:

    Nu har vi göra hela kvällen för nu ska vi läsa om alla dina strapatser.

Kommentarer är stängda.