Dag 22: Hospital de Orbigo – Astorga, 18 km

Onsdag 11/5Hade nya öronproppar och hörde bara svagt snarkningarna så jag sov som en stock, trots att jag hade sämsta sängen i rummet, precis vid en smal gång där alla gick hela tiden. Alla var nog trötta efter gårdagen för vi vaknade inte förrän närmare sju.

Tog fel väg ut ur byn och gick på en jobbig stor bilväg ett tag där bilarna susade förbi i 100km. Var lättade när vi äntligen hittade en väg in till caminon. Åt frukost i nästa by på en innergård i solen och njöt av värme för en gångs skull.

Några kilometer in på dagens vandring blev det fruktansvärt lerigt och det var svårt att ta sig fram och hitta nån vettig väg genom eländet. Var ute i fält och snurrade för att hitta lättare väg, men fick oftast klafsa fram i den på det tunga ojämna underlaget vilket var väldigt tröttande.

Vi var så glada att det inte regnade för då vet jag inte hur det hade gått. Hade väl blivit rutschkana i branta nedförsbacken då… Usch, de kilometrarna gick inte fort precis… Stor lättnad när underlaget äntligen blev bättre och vi kunde traska på. Kände att mina stackars onda hälar och tår hade tagit stryk av det ostadiga underlaget.

Fina blommor, men synd tyvärr inte då bra på bilden. 

Efter några kilometer till dök plötsligt en liten oas upp mitt i ingenstans. Det var La Casa de los Dioses som jag läst om på nätet hemma. Det kändes verkligen som Gudarnas hus även om det var bra spartanskt. Frukt, kakor, juice och annat stod uppdukat och man kunde betala vad man ville. Om jag minns rätt är det en man, David, som själv gått caminon som bestämde sig för att bygga detta primitiva ”läger” mitt ute i ingenstans och serva pilgrimer. Någon sa att han nu har bott där i 7 år, hu! Inget vatten och el och kallt och blött nu i maj. Vill inte tänka på hur det är på vintern, men han flyttar förhoppningsvis nån annanstans då.

 Så gott!

Även om denna paus gjorde gott så började vi bli rätt trötta när vi närmade oss Astorga. Andres kände det som han skulle bli sjuk och mina fötter var inte roliga.

Törstiga pilgrimer 

Hade tänkt gå vidare ytterligare några kilometer men efter att ha pausat på ett café och insett att vi var helt slut så bestämde vi oss för att stanna. Då gick luften helt ur mig och jag gick, liksom igår, som en zombie efter Andres när han följde gps:en mot ett härbärge vid katedralen. Det var ett ganska mysigt ställe men för stort för min smak. Hospitalieron var rätt flirtig och när jag suckade för att vi hade fått ovansängar så frågade han om jag hade ont i benen för då kunde han flytta på någon annan som hade bokat men inte var där ännu. Jag sa att jag visserligen hade väldigt ont i fötterna, men att jag inte kunde låta honom flytta på någon för vi har väl alla ont nånstans. Då sa han att eftersom jag var ärlig skulle han fixa en jättebra säng till mig. 😊
När jag senare satt och pratade med massören kom han och sa att ”den här pelegrinan tar jag hand om” och började massera mina axlar 😳 Gissa vad han hette: Ramón!! 😂😂😂 Ramón förföljer oss! (Nu måste ni se filmen om ni inte har gjort det)

Efter dusch och inlämning av massor av kläder till tvätt och torkning låg jag på sängen och vilade och njöt.

Det var minst sagt lerigt idag…

Efter ett tags siesta mådde vi bättre och tog oss ut i den fina staden. Besökte katedralen som väl var fin och otroligt stor för en stad med ca 11000 invånare, men jag kände mig rätt mätt på katedraler och ganska oentusiastisk. Men Andres och jag hade återigen väldigt intressanta diskussioner om Gud och religion.

Gick vidare och kollade på det berömda fina huset som Gaudí hade ritat, men ville inte betala mer inträde, trots att det var finare än katedralen enligt mig.

Astorga är känt för att vara chokladens stad och det fanns verkligen choklad överallt, vilket inte var så bra eftersom vi nu var hungriga.

1 kg choklad! tur att man inte kan ta med det i ryggan 😛

Träffade på Leo och Laila från Brasilien på en uteservering och de berättade för alla som satt där att vi var deras ”caminoänglar” och hur vi hade ”räddat” dem den allra första dagen då det var så hemskt uppe på berget. 😇😊

Oj, tog nog lite mycket med mig på caminon 😃

Efter ännu en pilgrimsmiddag skulle vi gå en liten promenad längs ringmuren hem för det hade jag blivit tipsad om på turistbyrån. Och visst, det var väl fint, men vi frös och var trötta så vi kunde inte uppskatta det utan skyndade hem och var fnittriga av trötthet. Efter sårtvätt och bandagering av mina sargade fötter blev det hopp ner i sovsäcken i den fullpackade enorma sovsalen på tredje våningen. Men jag hade i alla fall en undersäng längst in mot väggen tack vare min ärlighet 😇 😊

Packat med sängar, hoppas det inte börjar brinna för vi är längst in…