Dag 23: Astorga – Rabanal del Camino, 21 km

Torsdag 12/5

Efter en god natts sömn hörde jag när jag tog ut mina nya superduper öronproppar att det öste ner ute. Andres hade sovit dåligt på grund av snarkningar halleluja öronpropparna!) så vi bestämde oss för att ta det lugnt och se om det skulle lätta. Vid åtta-tiden gav vi upp, drog på oss regnkläder och gav oss ut i ösregnet. I receptionen satt en hel del (kloka?) pilgrimer som skulle ta andra transportmedel än benen. Travade tappert på 5 km till första byn och klämde in oss bland en massa blöta, ångande pilgrimer på ett café och tog andra frukost.





Det var INTE roligt att ta på de blöta och kalla regnkläderna och gå vidare ytterligare 5 km till nästa by för ännu en fika, den här gången med varm choklad och choklad från Astorga. Tack och lov var det lite mindre trångt här.

Apelsinchoklad från chokladstaden Astorga

Började bli nervös inför nattens boende för det verkade som alla hade bokat nånting. Jag hade så gott som bestämt mig för att stanna i Rabanal del Camino och ville ha ett enkelrum efter denna blöta, kalla miserabla vandring. Lyckades inte få till nån bokning med hjälp av folket som jobbade på caféerna. Andres tänkte gå lite längre men jag kände att då får det vara så, mina fötter tål inte mer och inte jag heller. Gick iväg ytterligare ca 5 km till byn el Ganso och pausade på ett mysko cowboycafé.



Hade köpt ett nät med babybel-ostar och de hade flaggtema (fotbolls-em?) och en av dem var svensk!! De andra 5 bara konstiga flaggor 

Tur att det var så nära mellan byarna. Nu hade Andres ändrat sig och bestämt sig för att också stanna i Rabanal. Sista biten var kämpig.


En snabb dansk gick förbi barfota i sandaler 😁😳 och frågade om jag var från Danmark. Min skånska flagga såg dansk ut genom regnskyddet 😊 Vi pratade lite och han hade liksom jag har nu haft en stor blåsa under en tånagel och tagit bort nageln 😝 och nu kunde han inte ha sina kängor. Han var lite orolig för morgondagens vandring upp till 1500 m öh till Cruz de ferro för där är tydligen mycket snö..

När vi äntligen kom in i byn blev det en jobbig vandring från ställe till ställe för att hitta sovplats. Allt var fullt och jag började få panik och bad till högre makter om hjälp. Efter några fruktlösa försök hade till slut ett härbärge en enda säng och jag sa till Andres att ta den för jag ville egentligen ha ett rum efter denna miserabla blöta vandring. Han tog den och sa att om jag inte hittade något skulle vi gå vidare tillsammans. Nästa ställe var också fullt. När jag kom till det sista (?) stället var jag desperat. Före mig var ett danskt par och de fick två sängar, men när jag frågade fanns inga kvar. Frågade om enkelrum, men det fanns inte heller. Efter en kort paus, som kändes jättelång, sa de att de hade ett rum med en stor säng. Jag tar det! Bryr mig inte hur stor eller liten sängen är! Det kostar €32. Jag tar det! (Hade kunnat betala mycket mer) Lycka! Andres berättade sen att de hade sagt på hans härbärge att en massa pilgrimer hade kommit med taxi redan vid 9-tiden, men då brukar de flesta säga nej till dem för de vill prioritera de som går.

Lycka!!

Duschade, handlade banan och yoghurt till imorgon bitti och gick ner till härbärget och åt sen lunch/tidig svensk middag. Försökte blogga, men återigen var wi-fi uruselt. Pratade med några pelegrinas som sa att de bara skulle gå till El Acebo imorgon och sen till Ponferrada. Två korta etapper alltså. Visste att Andres skulle gå till Ponferrada direkt men jag tvivlade på att mina stackars fötter skulle klara det. Kanske dags att försöka kurera dem lite istället för att tortera dem?

Fick även veta att det varit en halv meter snö nyss uppe vid Cruz de ferro och att det gick rykte om att vägen dit var stängd. 😳 Vilket antiklimax det vore att inte komma dit!

Man blir ju lite trött när man samtidigt får sms hemifrån och folk är på stranden.. 😕 Men vi är ju just nu på 1200 möh, och imorgon ska vi upp till 1500 😬

Gick tillbaka till mitt rum och låg och vilade under täcket och funderade lite. Skulle nog kunna gå ytterligare några km till nästa ställe, men kanske bättre med två korta etapper istället? Dessutom skulle ju morgondagens etapp upp till Cruz de ferro bli brutal.


Det blir tufft imorgon…

Bestämde mig, och gick ner till härbärget igen för att få hjälp att boka sängplats. Min spanska har blivit rätt ok, men de pratar ju så jädra fort så jag undviker gärna telefon. Bokade säng på ett litet härbärge i El Acebo och ett billigt enkelrum i Ponferrada. Så trist att man behöver boka, men vill INTE vara med om en upprepning av dagens desperata jakt. Speciellt inte som jag nu blir ensam igen… 😞
Gick upp till den gamla kyrkan där jag hade bestämt med Andres. Den var packad med pilgrimer och vi lyssnade på en stunds gregoriansk sång. Prästen sa efteråt att om man ville prata med honom skulle han finnas kvar ett tag, och senare på kvällen skulle de ha kvällsbön och speciell välsignelse av oss pilgrimer. Vi pratade lite med en trevlig munk efteråt och jag tackade och sa att detta var så gott som första gången vi kände att kyrkan välkomnade oss pilgrimer. Han höll med om att det var trist att nästan alla kyrkor är stängda längs en pilgrimsväg (som dessutom katolska kyrkan har gjort till ”sin egen”, trots att den har vandrats långt tidigare eftersom den ligger rakt under Vintergatan)

Skildes åt och jag gick till mitt rum igen för att försöka förbereda mig mentalt inför morgondagens viktiga dag då jag skulle lägga min sten och mitt ”skit” som jag vill släppa vid Cruz de ferro. Kände mig inte riktigt redo. Det har hela tiden känts som jag har all tid i världen att förbereda mig, och plötsligt är dagen här. Låg länge och funderade och skrev dagbok. Skrev ett brev till Gud (min Gud, inte den katolska…) med allt jag vill släppa och ska lägga det tillsammans med stenen. Det blev en ganska lång lista…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

1 svar på Dag 23: Astorga – Rabanal del Camino, 21 km

  1. Marie-Louise skriver:

    Lev! Ha det gott Anita! Kram

Kommentarer är stängda.