Dag 28: Laguna de Castilla – Triacastela, 23 km

Tisdag 17/5

Åt en fullständigt vidrig potatisomelett till frukost i caféet på härbärget. Såg att det var en bit de hade över från gårdagen och de kunde knappt dela den i två delar till oss, så hård var den. 😝 Creepy 1 satt vid bordet bakom mig och lyssnade återigen på vårt samtal och kom med kommentarer bakom min rygg.

Gick iväg uppåt mot O’Cebreiro längs en fantastiskt vacker väg. Var så glad att vi inte hade gått här igår när vi var varma och utmattade. Nu var det svalt och skuggigt där vi gick och solen höll på att upp och sken på andra sidan dalen.






Strax innan O’Cebreiro gick vi över gränsen till Galicien där Asterix och Obelix bor. 😊 Själv har jag blivit lika stark som Obelix så jag kan rubba bautastenen 😄

 

Dimman i dalen liknar havet

 


Framme i O’Cebreiro

 


Specialitet i Galicien. 😝 Har faktiskt provat det i fisksoppan häromdagen men då såg man inte huvudet eller ”sugproppar”  tack och lov

Stannade inte till länge i den fina byn O’Cebreiro, synd. Började känna mig stressad av Eileens höga tempo och lät henne komma före när vi lämnade byn. När jag gick ensam på skogsvägen hörde jag plötsligt några välbekanta röster en bit bakom mig. Åh nej, Creepy1 och Creepy2! De sista jag ville ha bakom mig här. Såg framför mig hur Creepy1 knuffade mig utför stupet. Ökade på stegen ordentligt och nästan sprang. Men sen blev jag arg och sa till mig själv att de inte skulle få förstöra den hör underbara vandringen och att jag skulle ta det lugnt och stanna ibland och njuta. De hann ändå inte ifatt, storrökare som de var. Efter ett tag stod Eileen och väntade. Hon hade också sett hemska scener framför sig och hade tänkt börja gå tillbaka om jag inte hade dykt upp snart.




Kände mig som den här pilgrimen allra första dagen uppe på Route Napoleon…

Gick snabbt ner till nästa lilla by Linares och gick in på ett tradigt café direkt i början. När jag hade fått mitt de dök creepisarna upp. Vi stack iväg när de satt och rökte utanför.

Nu började det gå uppåt ännu mer mot dagens högsta punkt mer än 1300 möh. Gick ensam igen och tog det i min egen takt. Sista biten till Alto do Poio var riktigt brant, men man fick lön för mödan när man kom upp till ett fik precis på krönet. Tog en mycket god Aquarius (apelsindricka) med is och satt och tittade på pilgrimerna som kom flåsande uppför backen. Vissa var så färdiga att de bara stod och flämtade framåtlutande med händerna på låren.


Efter detta stopp började det gå lite mer neråt. Gick förbi några små byar som var rätt ocharmiga och mest bestod av ladugårdar. Luktade inte så gott här…

Började bli lite trött på att hela tiden känna mig stressad över att Eileen sprang iväg som en tok och att hon sen stod och väntade. Sa till henne att bara gå och inte vänta, men hon lyssnade inte på det. Kunde inte stanna i lugn och ro och fota eller bara sätta mig ner och vila och ta av mig kängorna en stund. Det är andra amerikanen jag går med som springer så och inte njuter av omgivningen, som om det vore en tävling. Varför har de så bråttom och tar det som en tävling. (Har dock mött många fler amerikaner som inte rusar) Hon tycker inte om ifall det kommer någon som springer fortare än henne, vilket nästan aldrig sker.
Lyckades komma ifatt till slut och sa att jag tänkte stanna och vila och då ville hon hitta ett bra ställe och sprang iväg igen. Var ordentligt varm och hungrig och trött nu och ville bara sitta ner och ta av mig kängorna. Tack och lov hittade hon ett ställe som dög och vi satt ner en stund. Var hungrig och tryckte i mig nästan en hel chokladkaka.



Nu gick det riktigt brant neråt. Skulle ner till 665 möh igen.

I en av de sista byarna innan målet Triscastela tog vi en paus på ett café. Oj va god den färskpressade apelsinjuicen var!

Fortsatte den branta biten ner och kom till ett imponerande kastanjeträd.

Äntligen framme i Triacastela! Eileen var så klart redan där långt innan mig. Härbärget Horta de Abel var litet och mysigt. Trevlig hospitaliera också. Det var helt fullbokat redan när vi kom och folk som inte hade bokat fick gå vidare. Efter sedvanlig dusch och tvätt gick vi en promenad genom den fina lilla byn. Mötte flera pilgrimer som vandrade runt trötta och varma och letade sovplats. Tradigt.
Jag var nu riktigt hungrig efter bara chokladkaka och juice till ”lunch”. Åt en fantastiskt god pilgrimsmeny på en mysig restaurang. Äggröra med svamp, vitlök och räkor till förrätt. Lax, potatisklyftor och sallad till huvudrätt och en god hemmagjord flan (ungefär crème caramel) i en pilgrimssnäcka till efterrätt. Så gott! €10 för detta inklusive gott vitt vin från trakten och flaskvatten!!!



När vi satt där kom Creepy2 in och hejade, men tack och lov ingen skymt av Creepy1.
Efter besök i livsmedelsbutiken där byns otrevligaste tjejer jobbade gick vi tillbaka till härbärget.


Vårt härbärge 

Satte mig i wi-fi-zonen (receptionen) och laddade upp bilder och text till bloggen. När jag kom in på rummet hade Eileen mappat upp hela återstående etapperna till Santiago i lagom etapper och frågade om jag tyckte det var ok och jag tyckte väl det så vi fick hjälp av en jättesnäll spanjorska som ringde och bokade alla härbärge fram till Santiago och Eileen bokade också ett rum till mig på hotellet hon hade bokat sen tidigare i Santiago. Började plötsligt känna mig kvävd av att allt var så planerat men eftersom jag inte heller ville stå utan sovplats kändes det inte som jag hade nåt val nu när vi skulle komma till den sista överbefolkade delen av caminon. Men det var precis detta jag ville undvika, för mycket planering! Är ju en överplanerare med råge hemma. Men får väl vara nöjd att jag faktiskt inte har tänkt alls på målet Santiago på hela tiden dessa 4 veckor utan tagit en dag i taget. Inte heller tänkt alls på något där hemma utan varit väldigt duktig på att vara i nuet, vilket jag nästan aldrig är hemma. Fast jag önskar jag hade fått lite mer idéer till hur jag ska lösa min jobbsituation när jag kommer hem, men de kanske kommer när jag sitter på stranden i Finisterre 😊

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Dag 28: Laguna de Castilla – Triacastela, 23 km

  1. Marie-Louise skriver:

    Det gör de nog! De ligger nog och gror men behövs kanske inte riktigt än? Ha det gott!

Kommentarer är stängda.